"Älskling, ska vi skaffa ett..."

Min sambo flyttar sig närmre mig, tittar mig djupt i ögonen och avslutar meningen: "...Wii?"

Jag säger bara en sak. Om det visar sig att vår julklapp till varandra förstör mina studier så kommer det nästan, nästan vara värt det. Så roligt är det! Idag, första dagen tillsammans med vår nya familjemedlem har inte mycket annat blivit gjort. Jag var i skolan på förmiddagen men när jag kom hem efter lunch var det kört. Vi lyckades slita oss så pass länge att vi lyckades baka pizza, men självklart var vi inte så mycket i köket båda två samtidigt. När den ena är upptagen med annat passar naturligtvis den andre på att spela.

Först nu klockan halv nio på kvällen har vi vaknat upp och insett att det finns en värld utanför Super Mario Galaxy, för min del innebär det att läsa rättsfall, för Anders att kolla på fotboll (livet är inte helt rättvist). Ja, för den som inte förstod tidigare vad det hela handlar om trillade säkert polletten ner när jag nämnde barndomshjälten Mario. 

Super Mario - Nintendo - Nintendo Wii - BINGO!

Åh, var det förresten någon som hade planerat att komma ner och hälsa på om några dagar...? Svårt fall... hur ska jag nu kunna veta om ni kommer för min skulle eller för nytillskottets? Egentligen? Eller är problemet kanske av ett helt annat slag, det vill säga kommer JAG överhuvudtaget ha tid för ER? (Småsint, misstänksam och socialt okompetent, jag?!) 

En viktig sak har jag i alla fall kommit fram till och det är att TV-spel är väldigt mycket till för vuxna människor lika mycket som för barn. Vem hade trott det som tolvåring, att all den där TV-spelsmusiken skulle få vår generation att le från öra till öra genom (gissar jag) hela livet!

Snö i Lund

Idag snöar det i Lund för andra gången på bara några dagar. Temperaturen har på sista tiden dragit sig närmre och närmre nollpunkten och det har till och med krupit några steg därunder vissa nätter. Och nu har alltså snön hittat hit.

Det handlar väldigt mycket mer om snö i Lund än snö på Lund. Snöflingorna yr runt i luften, jättevackert och precis som jag är van vid, men de lyckas inte riktigt slå sig till ro på marken, taken och träden. I varje fall inte många sekunder. Men som det nu är när vi bor så högt upp att jag inte ser marken om jag inte går nära fönstret så kan jag ju ändå låtsas att snön lägger sig i ett vitt slätt täcke på marken. Just nu tycker jag att det kommer rätt mycket snö och det har hållit på i flera minuter så jag kunde inte låta bli att smyga mig fram till fönstret i alla fall för jag tänkte att kanske, kanske... Men nejdå, där nere ligger massa bruna våta löv och asfalten är lika mörkt grå som vanligt. Såååå trist. Känner mig barnsligt besviken.

Lika bra att återgå till boken "Rättsregler - en introduktion till juridiken". Har en dugga på torsdag som jag inte trodde skulle bli några större problem fram tills för en halvtimme sen när jag fick tag på förra årets motsvarande dugga. Hoppsan. Får skjuta upp besöket i Juridikums instängda källare där jag skulle ha nosat upp en proposition från 1949 till på torsdag eftermiddag. Sett från den ljusa sidan så kan jag ju istället sitta i sovrummet (än så länge bra mycket varmare än vardagsrummet) och då och då slänga en blick ut på den lite blygsamma snöyran. Jag kanske inte behöver gå ut och upptäcka den bara marken just idag.

Var det någon som sa "matblogg"?

Den här veckan har jag åstadkommit tre saker i köket som jag vill dela med mig av. Två av dem är billiga, enkla att göra, nyttiga och lite rekorderliga sådär. Den tredje är lite lyxigare, lite dyrare, har kanske inte samma nyttighetsstämpel men är ändock lätt att svänga ihop. Alltid något!

Först ut är hummus. Jag fick ett infall i onsdags när jag såg att vi hade kikärter hemma och letade fram ett recept som jag hade sparat för sådana eventualiteter. Med hjälp av min lilla mixer (så pass liten att jag fick mixa i två omgångar) arbetade jag ihop en burk kikärter med olja (ca 1/2 dl till 400 g kikärter), vitlök, pressad citron, en skvätt vatten, spiskummin, koriander och salt. Några ytterligare mängdangivelser får ni inte, det är bara att krydda och smaka, krydda lite mer och smaka igen! Jag använde rapsolja för det var det vi hade hemma och det gick alldeles utmärkt, men egentligen ska det ju vara olivolja för lite mer smak. Vattnet var något jag tillsatte lite försiktigt för att få den konsistensen jag ville ha, när jag inte längre kom mig för med att blanda i mer olja. Resultatet blev i alla fall alldeles lysande, och hummusen blev ännu godare när den fick stå till sig. Idag lördag har vi fortfarande inte lyckats äta upp allt, men den lever tryggt vidare i kylskåpet utan någon som helst försämring. Godaste smörgåspålägget på länge!

I torsdags var jag på torget och handlade grönsaker för exakt 30 kr. Till det lades tomatpuré, passerade tomater, kryddor och en stunds skalande och rivande vilket resulterade i rödrosa händer och nio portioner borsjtj. Besvärligt att stava till, ännu svårare att uttala men väldigt enkelt att göra, grymt gott, nyttigt och billigt samt coolt rödrosafärgad. Vilken soppa! Här kommer receptet som är hämtat från Ica:

Borsjtj (Rysk rödbetssoppa)
ca 1 kg färska rödbetor
2 morötter
150 g rotselleri
2 potatisar
1 stor gul lök
ca 500 g vitkål
1-2 vitlöksklyftor
3 grönsaksbuljongtärningar
1 paket passerade tomater (500 g)
1 tub tomatpuré (200 g)
4-5 lagerblad
2 msk vitvinsvinäger
1 dl rapsolja till stekning
salt, peppar
+ gräddfil och kryddgrönt till servering

1. Skala alla rotsaker, potatis och lök. Riv allt utom vitlöken grovt i matberedare, även vitkålen.
2. Hetta upp olja i en stor kastrull. Fräs allt utom vitlöken. Det ska inte bli stekt, bara genomhettat.
3. Häll på vatten så att det täcker. Lägg i buljongtärningarna. Pressa i vitlöken. Tillsätt de passerade tomaterna, tomatpurén, lagerbladen, salt och peppar och låt koka på medelvärme tills allt är mjukt, ca 30 minuter.
4. Späd eventuellt med mer vatten (totalt i soppan 1 1/2–2 liter), rör om med jämna mellanrum så att inte grönsakerna bränner fast. Smaka av med vinäger, salt och peppar. Servera med en klick gräddfil och ev kryddgrönt, och några rejäla brödskivor.

Jag kan tillägga att jag använde rivjärn till allt utom vitkålen som jag strimlade fint med kniv. Det tog nog ett dygn innan mina händer återfick sin normala färg efter sammandrabbningen med rödbetorna, men vad sjutton, det var det värt :) Åh, och istället för gräddfil hade vi turkisk yoghurt till (har man väl köpt en bytta får man se till att använda den så ofta det bara går).

Tredje bravaden i köket som alltså inte kvalar in i riktigt samma kategori som de två övriga utgörs av en romsås/röra som jag ursprungligen gjorde till stekt lax. Efter att ha surfat lite recept och tjuvkikat på färdiga burkar i affären fattade jag den turkiska yoghurten och började experimentera. I yoghurten fick röd rom till slut sällskap av lite majonnäs, finhackad rödlök. lite hackad gräslök, pressad citron, hackad dill och svartpeppar. Tror det var allt... inget salt eftersom romen är rätt salt i sig själv. Hur låter det tycker ni? Jag och Anders kan tala om att det var alldeles kalas! Tänk om man sedan skulle få för sig att blanda i lite räkor eller kräftstjärtar också och det blir en fullfenad skagenröra att lägga på toast eller i bakad potatis. Så fantastiskt mycket pengar blev det egentligen inte heller eftersom romen är ganska smakrik. Jag använde bara halva burken som kostade 20-25 kr och vi hade sås så det räckte och blev över ändå.

Sådär, hoppas jag har gett er lite inspiration eller åtminstone fått er att dregla en aning. (Anledningen till att jag varit så påhittig i köket den här veckan är att jag har tenta på måndag. Aldrig får man så mycket saker gjorde som i tentatider...)

God morgon världen

Oavsett vad det är för väder ute, och vilken tid på dygnet som helst, kan jag alltid ställa mig i fönstret i vardagsrummet och titta ut över delar av och runt Lund, Malmö, Öresund, bron, vindkraftverken och till och med skymta Köpenhamn. Dimmiga och disiga morgnar eller hela dagar kan det hända att halva min värld uppslukas av vita mystiska stråk. När det är mörkt är allt svart men med tusentals ljus som vackert markerar vägar och bebyggelse. Antingen jag tittar direkt på min värld eller jag på grund av mörker och dimma bara kan se konturerna av den ligger den där framför mig. Den här morgonen är kristallklar med bara några få grårosa tunna molnstråk på himlen. Jag ser hela vägen bort till och en bit av landmassan på andra sidan Öresund som är början på kontinenten. Även om jag bara ser början på den så vet jag att den ligger där, så nära mitt vardagsrumsfönster att det nästan bara krävs av mig att jag sträcker mig lite så står jag helt snart nere i Paris eller Berlin där staden håller på att vakna upp inför en ny dag...

Anders var snäll och fotograferad världen åt mig nu på morgonen.
Klicka på bilden så får du en förstoring.

Solnedgången härom kvällen....

Energiskt gladtrött

Ja, så kan man beskriva hur jag kände mig igår eftermiddag. Mitt på dagen var jag och Anders och tränade på Gerdahallen som är dit studenter går och tränar här i Lund. För min del var det minst två månader sen sist, och det kändes kan jag säga. Att en halvtimme på motionscykel kan vara så låååång! Hur som, effekten lät inte vänta på sig. Hela eftermiddagen gick jag, trött och mysande, omkring i nåt slags endorfinrus. Jag erfor många dubbla signaler. Jag ville ut på långpromenad, jag ville shoppa, jag ville upptäcka Lund, jag vill spela massa TV-spel! Samtidigt ville jag bara långsitta på ett café med en varm choklad eller krypa ner under en filt i soffan tillsammans med en färdigblandad godispåse typ Palle Kuling och titta på tecknad film. Till slut lyckades vi faktiskt göra ungefär just de sakerna men med lite modifikationer här och var. Palle Kuling byttes till exempel ut mot ett gott vin och thaimat Vi hade en väldigt väldigt bra dag...

I torsdags kväll var vi ju och såg Slagsmålsklubben på en av nationerna. Vi såg två andra band och en DJ också och vi såg en massa fram- och bortplockande av musikinstrument, förstärkare och sladdar. Hade det inte varit för all väntetid när vi bara stod och hängde mot en vägg (jag tror det tog över en timme innan Slagsmålsklubben gick på efter att bandet före slutat spela) så hade jag gärna stått där framme med alla andra och studsat till SMK. Men som det var började ryggen känna sig mindre lycklig så jag diggade lite försiktigt längst bak istället. Trots allt var det en rolig spelning. Inte riktigt samma känsla som när jag såg dem i ett stort festivaltält med tusentals personer i publiken men en liten nationskällare gör ju å andra sidan det hela lite mer personligt. För en ordentlig recension kan ni läsa artikeln som Anders skrev för Lundagård. Den där eventuella intervjun som jag lite hoppfullt skröt om blev dock inte av. Och jag har kommit fram till att det här med att vara kulturjournalist mest handlar om väntande, inte särskilt glamoröst alls.

Sådär, nu har jag skrivit av mig lite, dags för frukost känns det som. Idag ska jag gå till torget och köpa grönsaker och till Macsupport och köpa en efterlängtad axelremsväska som både min dator, min rygg och mitt prylego kommer trivas i. Ingen billig väska, men det var kärlek vid första ögonkastet, så vad gör man?

Återkomsten

Nu känner jag mig tillräckligt efterlängtad för att i skrift fortsätta mitt liv i Skåneland. Eller kanske det beror på att Maria konstaterat att jag är "typ sämst på att blogga"... Befinner mig knappast i någon lämplig position för att argumentera emot. Ska försöka ändra på det inom en snar framtid.

Nu, för direkta sensationsnyheter får du börja läsa lite längre ner i inlägget men tar du dig bara igenom rutinrapporten så ska du nog komma dit snart nog i alla fall.

Just här i Lund har det inte hänt så jättemycket, förutom att jag tror jag har hittat mitt kall. Juridik är jätteskoj! Det passar mig alldeles utmärkt för man får vrida och vända på formuleringar och vara petnoga med hur man läser och tolkar paragrafer och artiklar. Vidare kräver det närmast något som liknar detektivarbete bland lagparagrafer för att hitta just den där lilla meningen som antingen bekräftar det man hela tiden misstänkte eller vänder upp och ner på alltihop. Hur intressant och spännande som helst och dessutom verkar jag vara bra på det! Nån mer än jag som är överraskad? Ni andra kanske såg att jag var född med lagboken under armen :) Ibland tar livet oväntade vändningar!

De senaste helgerna har det inte varit så mycket lundavistelser. Jag har ju bland annat varit i kära Linköping (tack igen allihop, den helgen var oerhört socialt stimulerande ;) ). När jag hem hem till Lund igen kände jag mer än nånsin att jag måste ta tag i mitt liv och skaffa mig lite vänner och bekanta här nere. Det resulterade dels i den sensationella nyheten, dels i bullbak tillsammans med en tjej på min kurs, på självaste kanelbullens dag. Jag har också tagit upp kontakten med en gammal kompis från skoltiden hemhemma som bor här i Lund. Man vet aldrig i förväg vilka människor som kommer komma i ens väg och hur många gånger!

Nu ska speciellt Susanne skärpa till blicken. Ikväll, imorgon och på lördag ordnar några nationer här i Lund en liten festival som eter EQmeni. Flera olika band kommer spela men framförallt spelar SMK, Slagsmålsklubben, ikväll. Håll i dig Susanne, det kan bli lite bättre! Vi (läs Anders) kommer förhoppningsvis få möjlighet att intervjua dem för en av studenttidningarna. Så är det när man dejtar journalister och sånt folk! Återkommer med rapport :)

Till slut som utlovat, sensationsnyheten :

Idag har jag skickat iväg ett påskrivet avtal som gör mig till återförsäljare åt Lustparty. Jajemen, jag ska börja partaja med större lust än nånsin! Det blir dildosar, vibratorer, smartballs, oljor, glidmedel, penispasta och massa annat skoj! Sug på den ni! :-D


Smakprov på vad jag mer har sysselsatt mig med:

Bildbevis sovrummet

Nu har jag äntligen tagit fram kameran och dokumenterat lite. Idag presenterar jag stolt vårt sovrum.

Först och främst har vi då sängen, den omtalade.
Lägg speciellt märke till sängborden...

...här ser vi lite mer av rummet...

...sekretären som agerar dator- och
skrivbord, tillsammans med den fina stolen...

...kristallkronan i taket med tapeten och tillhörande bård i bakgrunden...

...och så förstås de nyblivna sambosarna.

Förändring

Det är intressant det här med att flytta till ett nytt ställe, det finns så många tänkbara kombinationer av hur mycket man tar med sig och hur mycket man lämnar kvar.

Det här är andra gången jag rycker upp fötterna och trampar iväg till ett nytt ställe. Första gången tog jag mina sedan länge färdigpackade kartonger med husgeråd, köpte säng, skrivbord och bokhylla och slog mig ner i Linköping. Jag var där för att plugga, varken mer eller mindre. Den enda egentligt stora skillnaden jämfört med mitt tidigare liv skulle bli att jag inte längre bodde hemma hos mina föräldrar. Att jag skulle bo i en annan stad trodde jag skulle påverka mig särskilt mycket. Vänner så det räckte till hade jag ju hemma, pojkvän likaså. Jag hade mina vanor, mitt sätt att se på världen och mitt helt färdiga sätt att tänka och resonera på. Kort sagt var jag färdigutvecklad. Vad fanns det för skäl till att ändra på något av det, att ens fundera över det? Mmm, vi vet ju hur det gick med det... Förutom namn, familj och de närmsta vännerna så känns det tre år senare som om det inte finns så mycket kvar av den person jag en gång var.
Jag sörjer inte.

Min senaste flytt, som ännu bara är en vecka gammal, liknar inte mycket den för tre år sedan. Den här gången vet jag med säkerhet att en del saker kommer att förändras, om de inte redan har gjort det. Men jag vet också att en stor del av det jag har tagit med mig, av det som är jag och som tillhör det jag kallar mitt liv, kommer finnas kvar för väldigt lång tid framöver. Kanske inte i exakt samma form som förut, men det kommer finnas där. Vissa människor vill jag aldrig leva utan... Samtidigt vet jag också att det här i Lund väntar nya människor, nya erfarenheter och nya utmaningar, bara jag har vett nog att öppna mig och möta dem. Jag ser fram emot att upptäcka och vara med och skapa mitt delvis nya liv, det är till och med riktigt spännande. Med den grund och familj som tiden i Linköping gav mig känner jag mig också ganska trygg, trots att jag inte vet så mycket om framtiden. Och så är jag ju fortfarande student, förstås.

Sörjer, det gör jag ändå lite den här gången. Jag sörjer det som aldrig kommer att bli så som det var. Å andra sidan, mycket händer men inget förändras...

Från början...

På sätt och vis ligger jag redan lite på efterkälken med bloggandet. Jag kan inte riktigt avgöra om jag borde ge er snabbversionen av de sista dagarna här och nu eller om jag ska beta av några dar i taget tills jag kommer ikapp. Hur tålmodiga är ni och hur mycket har ni tid att läsa?! Äsch, jag kör på nån slags snabbgenomgång av de senaste dagarna eftersom jag har ett rätt så trängande behov av att prata av mig lite. Sen kan jag komma närmare in på alla saker jag vill berätta om.

Efter att ha kämpat rätt mycket med flyttandet av möbler och grejer på torsdagen kom vi sent om sider i säng hemma hos mamma där vi fick bo över natten. Efter lite för lite sömn steg vi upp tidigt och körde till Lund. Kör man lagligt och pausar en gång tar det drygt 4,5 timmar (3.20 enligt Eniro??!) om nån får för sig att ta bilen och hälsa på.

Tydligen är det så att om man kör under lång tid är det inte ovanligt att avgasröret värmer lite sådär lagom mysigt på däcket på cykeln som man har upphängd bakom bilen och att det till slut smälter sönder däcket och slangen. Bara som ett litet tips. Ytterligare ett tips är att flytta in i ett hus med cykelverkstad/butik på bottenvåningen.

Tillbaka till huuvdberättelsen. Att säga att vi var trötta på fredagkvällen är att vara väl försiktig med orden. Slutkörda passar bättre. Över helgen fick vi bo hos min pappas kusin Ingrid som dessutom var bortrest så vi ägnade ganska mycket tid åt att bara sitta och stirra på tv'n och återhämta oss. Fast lite hann vi med att se oss omkring också. På lördagen tog vi tåget till Malmö (kollektivtrafiken i den här delen av landet är gudomlig) och letade upp lokalen för min kvällskurs. Dessutom åt vi billig och jättegod falaffel, vad sägs om stor och extra stor falaffelrulle för 20 respektive 25 kr? Söndagen bjöd på skånedagarna utanför Höör där vi smakade oss igenom diverse delikatesser och inhandlade ett jättegott surdegsbröd med oliver och en spekekorv med låååång hållbarhet och massa smak. Schysst söndagsaktivitet helt enkelt.

Till slut blev det måndag och vi fick äntligen flytta in i lägenheten. Att vara inneboende och inte behöva ha med sig massa möbler är inte så dumt faktiskt. Och det känns redan hemma, faktiskt. Upprop var jag också på på måndagen för den första kursen här i Lund, vilket verkar mycket lovande. På tisdagskvällen var jag i Malmö och tappade förtroendet för kvällskurser. Nivån var inte riktigt vad jag hade förväntat mig och det kändes allmänt ohögskoleaktigt. Antagligen kommer ni få höra mer om det efter nästa sammandrabbning.

Igår var det onsdag och Anders och jag förstärkte möblemanget med en TV-bänk. Länge leve Blocket. Dessutom fick jag en kasse trattkantareller av Ingrid som vi nallade av redan idag. Tydligen finns det ingen svamp här i Skåne, de här var plockade i Blekinge. Som om jag hade kommit till att gå ut i skogen och plocka ändå... Det längsta jag kommit idag är en tur till biblioteket för att skaffa lånekort, en kortis till stan och ett par svängar till tvättstugan förstås. Min torktumlareoskuld är numera borta... eller rättare sagt mina kläders torktumlareoskuld.

Nåja, den som fortfarande är vaken efter denna redogörelse får vara vittne när jag lovar att i fortsättningen försöka skriva kortare och djupare blogginlägg. Som tack för hjälpen får du en bild över Lund och Öresund som Anders nyss tog från vardagsrumsfönstret.

Ett bloggbeslut

Ungefär fem dagar efter ankomsten till Lund började ett hittills obekant begär kittla i delar av kroppen (inga okristna tankar nu, tack!); jag behöver dokumentera mitt nya liv, jag vill berätta för er som jag numera bor alldeles för långt ifrån vad jag gör och vad som händer här nere i söder. Förhoppningsvis leder det till att det blir lättare att hålla kontakten och vi får mer att prata om när vi ses (snart, jag lovar!). Det här kommer alltså inte bli något skönlitterärt mästerverk, men det kommer från hjärtat. Tanken är också att det ska komma bilder på allt från utsikten över Öresund till falafflarna i Malmö. Säg till om ni önskar nåt speciellt! :)

Så, med det kungjort ska jag börja fila på ett första "vanligt" inlägg i Jennys nya (och enda) blogg. Och förstås sprida nyheten...

Kram på er allihop, älskar er!